Den här månaden markeras 20-årsjubileet för 'Dragon Ball Zs' debut på U. S. tv, och i år är det 20-årsjubileet för dess sista avsnitt som sänds i Japan, strax efter att skaparen Akira Toriyama avslutade mangan. Medan 'Dragon Ball Z' fortsätter att leva vidare i strömmande avsnitt, omstart och manga, speglar historien om franchisens engelska översättningar förändringarna i amerikansk smak när anime och manga flyttade från en nischobsession till en bredare publik - och amerikanska producenter slutade försöka att ändra anime till något annat.
Låt oss börja med en snabb uppdatering av skillnaden mellan 'Dragon Ball' och 'Dragon Ball Z.' Hela mangan var känd i Japan helt enkelt som 'Dragon Ball', men producenterna av anime ändrade titeln efter anpassningen av den 16: e volymen, eftersom tonen hade förändrats: Det hade gått från en slapstick-actionkomedi med en omogen utseende tonåring, Goku, till en något allvarligare historia med en vuxen Goku och hans son Gohan i huvudrollen. Toriyama lade till 'Z' för att han var trött på serien och hoppades kunna avsluta den snart. Det är dock inte så som mangaindustrin fungerar.
På sin tid var 'Dragon Ball' en av de mest populära serierna i Japan, och det hjälpte till att sprida tidningen 'Shonen Jump' i det hälsosamma sortimentet på 6 miljoner, så Toriyama soldaterade, uppmanad av hans redaktörer och hans läsare, fram till 1995. Vid den tiden slutade han äntligen serien. Anime, baserad på mangan, upphörde året därpå.
hana awaka mousserande blomma
När mangan kom till USA var människor mer bekanta med 'Dragon Ball Z' anime, så licensgivaren Viz Media behandlade det nästan som två olika serier: Företaget publicerade de första 16 volymerna (plus några kapitel i volym 17) som 'Dragon Ball' och resten som 'Dragon Ball Z.' I senare utgåvor återgick Viz till 'Dragon Ball' för hela serien med 42 volymer.
Medan Toriyama arbetade på 80-talet och 1990-talet blev anime alltmer populär i Nordamerika. En av de tidigaste anime, 'Speed Racer', kom till amerikansk tv 1967, men den marknadsfördes inte som en japansk tecknad film. Tvärtom, showen dubbades, berättelsen skrevs om och karaktärerna döptes om, så att inget spår av dess japanska ursprung kvarstod.
Syndicators började vända sig mer och mer till japansk animation under de följande åren, men det tog ett tag för källmaterialet att få någon respekt. 'Robotech', som lanserades 1985 på amerikansk tv, mosades samman från tre olika serier, och det översattes inte alls. Producent Harmony Gold skrev om manuset för att matcha karaktärernas munrörelser.
Harmony Gold var också den första licensgivaren som förde 'Dragon Ball' till engelsktalande publik, även om nästan alla spår av det nu är borta. Enligt en artikel från Viz i tidningen 'Animerica' kallade Harmony Gold åtminstone fem avsnitt av 'Dragon Ball' någon gång på 1980-talet. Dubbs, som sändes på vissa testmarknader, ändrade namnen på karaktärerna: Goku blev 'Zero', Bulma var 'Lena' och Karin förvandlades till 'Whiskers the Wonder Cat'. Svaret var 'svagt' och Harmony Gold tappade det och gick vidare och lämnade bara rykten om en 'förlorad dub' och en enda 'Dragon Ball' -film som gjordes genom att svetsa ihop två andra filmer. (Några stycken ljud från filmen kan höras på denna fan av Dragon Ball Z .)
scrimshaw norra kusten
Tiden gick och den amerikanska anime- och mangafandomen växte långsamt. 'För hela Japans framgång som exportör av bilar och videokameror så säljer dess musik, filmer, tv-program och böcker, med några få undantag, inte bra utomlands,' New York Times-författaren Andrew Pollock planerade 1995 - även om han noterade att med framgången för 'Mighty Morphin Power Rangers' på TV och nyligen flimmer av intresse för den begåvade men då lite kända filmskaparen Hayao Miyazaki, börjar den japanska animationen att svepa genom världen och bli den nationens första stora popkultursexport. ' I själva verket hade ett nytt TV-program precis börjat den veckan - något som heter 'Sailor Moon'.
Ändå började den amerikanska anime-scenen dyka upp 1996. 'Det var fortfarande väldigt nischat', säger mangaredaktören och forskaren Jason Thompson, som redigerade en del av 'Dragon Ball' -mangaen. 'Det fanns nästan ingenting på TV eller i videobutiker.' High school och college anime klubbar samlades för att titta på videor, några av dem helt översatta, andra med amatör undertexter (fansubs). Bättre klackar kan kanske se rå eller textad anime på premiumkabelkanaler som Nippon Golden Network, som sändes 'Dragonball' och 'Dragon Ball Z' i början av 90-talet.
guinness extra stout recension
Goku kom först in i mainstream 1995, när den amerikanska licensgivaren Funimation erbjöd en dubbad och redigerad version för första gången syndikering. De avbröt det efter 13 avsnitt på grund av låga betyg.
Funimation hade dock också licensierat 'Dragon Ball Z', och det första avsnittet sändes på amerikansk TV den 13 september 1996, igen i första körningssyndikering. Precis som 'Dragon Ball' redigerades den kraftigt: Funimation klippte 'Dragon Ball Z' från 67 originalavsnitt till 53 för amerikansk konsumtion. Denna show gjorde dock bättre, och den gick i två säsonger innan den avbröts av olika skäl, inklusive brist på intresse från syndikatörer.
'Jag är inte förvånad över att' Dragon Ball 'inte gick bra', sa Thompson. 'Det är svårt att sälja, för det kombinerar ett väldigt' kiddie 'utseende och känslighet med den snuskiga vuxna humor Kame-Sen'nin , etc., som var tvungen att censureras i de amerikanska utgåvorna, vilket lämnade några konstiga luckor i berättelsen. Å andra sidan är 'Dragon Ball Z' i grunden en ungdoms superhjältehistoria med kampsport och science fiction, som alla var saker som redan är populära i USA, bara inte kombinerade på det sättet tidigare. Dessutom hade 'Dragon Ball Z', som 'Sailor Moon' (och 'Robotech' för den delen), ett fortlöpande berättelseformat, vilket var ganska ovanligt i barns / YA-tv i USA då. Det gör dig mer investerad i berättelsen när det pågår en pågående plot med klippväxlare och uppbyggnad, till skillnad från de flesta västerländska TV-program från den tiden där varje 30-minuters avsnitt måste skrivas för att stå på egen hand.
Viz började publicera mangan 'Dragon Ball' och 'Dragon Ball Z' 1998, först som enskilda kapitel och sedan 2000 som samlade utgåvor. Samma år började Cartoon Network visa omprogrammeringar av 'Dragon Ball Z' anime som en del av sitt Toonami-block, där serien blev bättre mottagen. Funimation återupptog produktionen på nya avsnitt, den här gången med en ny röstbesättning och mindre censur, och den nya versionen sändes från 1999 till 2003 på Toonami, med repriser som fortsätter fram till 2008. För närvarande kan både 'Dragon Ball' och 'Dragon Ball Z' ses som strömmande anime den Funimations webbplats och på Hulu.
Thompson känner att 'Dragon Ball Z' bröt ny mark genom att föra en yngre publik till anime och manga. 'I början av 90-talet hade anime och manga den här typen av' vuxen manlig 'känsla', berättade han. 'De mest kända titlarna var hård science fiction som' Ghost in the Shell 'och' Akira ', eller värre,' Urotsukidoji'-stil X-klassade grejer. Sedan kom 'Sailor Moon' och 'Dragon Ball Z' och introducerade tropen av anime och manga - karaktärsdesignerna, hastighetslinjerna, cliffhanger-berättelserna - för en ung vanlig publik som var mycket större än animes gamla nisch. När den animerade serien 'Pokémon' kom några år senare var det ingen väg tillbaka. '
Och det finns mer. 'I' Dragon Ball Z 'fall specifikt pressade det gränserna för våld som du kunde visa i en' barn '-serie, och det presenterade denna mycket viscerala, mycket originella superhjälte makt fantasi,' sade Thompson. 'För det första är det shonen manga betoning på fysisk träning och självförbättring - Goku måste arbete för det! - som du nästan aldrig fick i västerländska superhjältserier, där hjälten vanligtvis vinner på grund av skicklighet snarare än ren mod och ansträngning. För det andra finns det hela 'besegrade fiender blir bra killar', som också var nytt. För det tredje är karaktärsdesignerna muskulösa, men de är väldigt tecknade och vänliga och unga, ett riktigt avbrott från den 'mejslade realismens' macho-man-look av 'Superman' eller 'Fist of the North Star'. För det fjärde visade ingen västerländsk superhjältekomik som jag kan tänka mig någonsin att karaktärer bara pekade på saker eller viftade händerna på saker och fick dem att spränga. Det är ett fantastiskt tilltalande sätt för barn att agera sin aggression, och trots all död i showen gillade föräldrarna förmodligen det mer än att få dem att springa runt och skjuta som låtsas, etc.
`` I grund och botten, '' fortsatte han, `` Dragon Ball Z '' introducerade shonen manga känslor för USA, hur 'Sailor Moon' introducerade shojo manga. Även om de uppenbarligen inte överträffade superhjältar i popularitet, spelade de båda stora delar i att skapa en generation yngre serier / mangafans och skingra ”serierna är för seriösa, kantiga vuxna” som utvecklades i mitten av 1990-talet. För även om en 'Dragon Ball Z' -fan insisterar på hur seriös och kantig och dramatisk 'Dragon Ball Z' är (och det är dramatiskt!), du tittar på dessa karaktärsdesigner och du kan inte låta bli att le. '
det här är inte min slutliga form
