Anime-dubbar kritiseras vanligtvis om de är otrogna. Byt en rad så får du vanligtvis fans av originalversionen att skrika åt dig - även om raden är korrekt översatt. Miss Kobayashis Dragon Maid och Zombieland Saga båda stötte på kontroverser för några år sedan för att antingen lokalisera några rader eller korrekt översätta material, vilket gjorde det annorlunda än hur fans av den tidigare versionen kom ihåg att det var. Det verkar inte finnas något rätt sätt att lokalisera anime skript.
Förutom i ett mycket minnesvärt fall 2000, när en studio kastade ut hela manuset till en anime och skrev om det till en av de största gag-dubbarna genom tiderna. Innan Yu-Gi-Oh! Den förkortade serien eller Dragon Ball Z Förkortad populariserade gag dubs av älskad anime, en inte så älskad anime fick sin egen parodi dub, bara för att i processen bli något som har slutat bli älskat. Med tanke på självreferens och offensivitetsnivå i sin humor, skulle du bli förlåtad för att du misstänker det som fansens arbete, som de andra ovannämnda serierna är. Men, chockerande, detta Spökhistorier dub är en officiell release . Hur i hela världen blir något sådant gjort?
DE URSPRUNGLIGA GHOST-HISTORIERNA ANIME
Spökhistorier , också känd som Gakkou no Kaidan, är en anpassning av böckerna med samma namn, skriven av Tōru Tsunemitsu. Avsikten var att producera en serie riktad till yngre barn som introducerade dem till klassisk japansk folklore på ett nytt sätt. Tänk på att vid denna tid i Japan var skräck en större affär än någonsin. Ringen , Ju-On och Audition träffade skärmar, så barnen skulle ha hört talas om dessa populära läskiga filmer för vuxna de bara inte kunde titta på. I teorin, Spökhistorier kan ha låtit som en lätt hit att dra nytta av detta.
Tyvärr var detta inte fallet. Ingen tittade Spökhistorier och showen blev ett ekonomiskt misslyckande. Studion Animax, som vid den här tiden ville sätta innehåll på sin nordamerikanska tv-station samt producera innehåll som skulle kunna göra denna dud till guld, försökte dubba anime själv, skapa ett troget manus och dubba som i slutändan kastades ut. Animax vände sig sedan till dub studio ADV Films.
dos equis bärnsten lager
GHOST STORIES DUBBING STUDIO
ADV är ett känt namn bland äldre anime-fans, som har producerat framgångsrika dubbar för Neon Genesis Evangelion , Excel Saga och Azumanga Daioh . Men även då hade ADV väckt kontrovers för att ändra delar av dubben för att göra det mer acceptabelt för en engelsktalande publik. Ett bra exempel på detta skulle vara hur, i Evangelion , Tiffany Grants skildring av Asuka ersatte massor av hennes linjer med tyska. Detta ledde till mycket kontroverser bland fans, av vilka några kände att illojalitet mot det ursprungliga manuset skadade den övergripande produkten, medan andra hävdade att det faktiskt tillförde och berikade Asukas karaktär.
Oavsett, som ett av de då största namnen i anime, var ADV Films ett naturligt val att dubba Spökhistorier . Det fick dock en särskilt intressant - och möjligen unik - affär. Animax skulle låta ADV göra nästan vad som helst så länge det såg till att denna show var en hit. De enda tre villkoren var: ändra inte karaktärsnamnen (inklusive spöken); ändra inte hur spöken är dödade (en hänvisning till japansk folklore) och slutligen, ändra inte kärnan i varje avsnitt.
Utöver det hade ADV fritt styre att göra vad de ville. Och det tog en mil från den tummen.
westvleteren 12 björn
THE GHOST STORIES SCRIPT
ADR-skriptet för Spökhistorier är skriven av dess ADR-regissör, Steven Foster, dess översättare, Lucan Duran, och alla dub-skådespelare som spelas i rollen (som inkluderade Greg Ayres, Monica Rial, Chris Patton, bland många andra). Skådespelarna lade till sina egna förslag på vad deras karaktärer skulle säga eller vilka löpande gags som skulle reciteras genom hela serien. Skrivprocessen bestämdes med följande taktik: den som visade sig först i inspelningsstudion för ett visst avsnitt skulle göra upp saker, och alla som kom in senare var tvungna att bygga på tonen och skämt som inrättades i första hand. Ja verkligen -- det är hur den här officiella dubben skrevs.
Dessutom fann skådespelarna många lösningar på till och med de tre reglerna de fick. Greg Ayres, vid en konferens Q & A. , sa, med avseende på Animax villkor: 'Vi kunde inte ändra hur den personen dödades, så om den dödades genom att gnugga ihop två pinnar och sjunga en fras, så var vi tvungna att döda den. Med detta sagt kan vi ändra den magiska frasen. '
Även om de inte kunde ändra kärnan i varje avsnitt, kunde de möjliggöra alla galna och olämpliga skämt. Och så blev en barns anime snabbt en R-Rated, raunchy love letter till dålig smak. De godmodiga barnen från den ursprungliga berättelsen ersattes av en vulgär, svärande tonåring; ett barn med svår inlärningssvårighet; en hycklerisk, Jesus-besatt evangelist; ett ständigt offer för antisemitism och en arrogant brat som, uppriktigt sagt, möjligen är den minst felanpassade av hela rollen.
schramms mjödhjärta av mörkret
Med varje författare som kom med sina egna tankar om vilka skämt att göra, fick författarrummet meta. Utöver olämplig humor började författar-skådespelarkoalitionen att göra popkulturskämt och skämtade kul på då anmärkningsvärda kändisar (Christian Slater, av någon anledning endast känd för Greg Ayres, är ett särskilt mål), anime-klichéer och troper, liksom som uppriktigt sagt dåliga animations- och karaktärsmodeller i själva serien.
Det faktum att dessa författare kom med dessa gags är i sig inte anmärkningsvärt. Vad är anmärkningsvärt är att Animax, studion som licensierar en barnshow till denna studio, skulle skriva ut vad de skickades. Om något, faktiskt gillade förändringarna.
varför ersattes Jesus på foster
GHOST BERÄTTELSER ARV
Idag laddar folk regelbundet upp klipp från Spökhistorier som montage av de största, mest upprörande anime-dubbarna någonsin. Det hyllas ofta som förfadern till den förkortande mani som sprang vild över YouTube.
Men berätta det för de människor som hatade det när de släpptes. Spökhistorier mottogs inte med enhälligt erkännande vid frisläppandet. Purister hatade förändringarna och avvikelserna och betraktade det som uppenbart respektlöst mot den japanska kulturen. Många andra tyckte det bara respektlöst mot mänsklig anständighet och moral, vilket bara bevisade att skämtarna - avsiktligt skrivna för att vara så stötande som möjligt - fungerade.
I efterhand, Spökhistorier Humor är fortfarande mycket subjektiv. Vissa kanske inte uppskattar den stötande humor, men för anime-fans var det en stor sak. Ja, popkulturens skämt har åldrats dåligt - som aktuell humor ofta gör - men det här var verkligen en av de första riktiga stora produktioner som gjorde narr av inkonsekvent animering, besvärliga troper som inte gav någon mening, och, naturligtvis, hur anime ibland är det ingen mening.
Men snarare än att vara elak om det, upplevde showen det. Det firade varje fånig anime där ute. Och Animax fick precis vad de ville - en total flopp förvandlades till guld.
